Lagen om vård av unga, LVU, är en tvångslagstiftning för barn och unga. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt och om vårdnadshavarna inte ser till att barnet får det skydd och det stöd som barnet behöver ska socialnämnden ta över det ansvaret. Vård enligt LVU innebär att socialnämnden till exempel bestämmer i frågor som var barnet ska bo och vilken vård eller vilka insatser som behövs till barnet eller familjen. LVU är bara aktuellt när det inte är möjligt med frivilliga insatser, alltså när familjen och socialnämnden inte är överens om vad barnet behöver.
Det är förvaltningsrätten som beslutar om LVU och både barnet och vårdnadshavarna har rätt till offentligt biträde under utredningstiden och vid rättegången. Ett offentligt biträde har i uppgift att tillvarata den unges eller vårdnadshavarens rättigheter och intressen och är en kostnadsfri juridisk hjälp som betalas av staten.
Lagen om vård av missbrukare, LVM, är en tvångslagstiftning för vuxna personer som befinner sig i missbruk och som behöver vård för att kunna ta sig ur missbruket. LVM är aktuellt om personen i missbruk inte går med på vård, inte själv kan bryta sitt missbruk samt utgör en fara för sig själv.
Det är förvaltningsrätten som beslutar om LVM efter ansökan från socialnämnden och den tvångsomhändertagne har rätt till offentligt biträde under utredningstiden och vid rättegången. Ett offentligt biträde har i uppgift att tillvarata den tvångsomhändertagnes rättigheter och intressen och är en kostnadsfri juridisk hjälp som betalas av staten.
Här finner ni information om LVU och LVM samt förklaring om hur muntlig förhandling går till.